Kost, eksem och kravet på bevis

Jag har träffat och pratat med minst 1000 personer med eksem under mitt yrkesliv. Ofta sker det första samtalet med föräldrar eller vårdnadshavare - och kost, dieter, kosttillskott eller restriktioner är ett ämne som kommer upp i nästan alla dessa samtal. Jag har träffat på det mesta och hört talas om nästan allt under årens lopp.

Vi människor har oerhört svårt att säga adjö till en övertygelse som vi gärna vill behålla! Tendensen är dock så omfattande och så ihållande att jag alltid tar mig tid med den här delen av samtalet.

Jag betonar tydligt att du bör vara ytterst försiktig med att göra mycket dyra och/eller livskvalitetsförsämrande förändringar i ditt liv eller i dina barns liv.

De vetenskapliga bevisen är i bästa fall svaga och i värsta fall helt felaktiga eller fabricerade. Det här är ett område där både forskningen och inte minst allmänheten präglas av rådande trender. Enkelt uttryckt brukar vi säga att det åtminstone vart femte år kommer en ny trend eller rörelse inom kost och atopiskt eksem som vi behöver förhålla oss till i vårt arbete med patienterna.

Nu låter det som om mina kollegor och jag förkastar allt annat än farmakologisk behandling. Och det är långt ifrån fallet! Det är ett otroligt spännande område, och det finns också en stor önskan bland de allra flesta dermatologer att kunna ge råd om icke-farmakologisk behandling - förutsatt att den har en bevisad positiv effekt. Det är alltid att föredra framför medicinering om det är möjligt. Faktum är att detta intresse och denna öppenhet har ett särskilt i fokus i rika länder, inte minst i Centraleuropa och Asien.

Ett bra exempel är probiotika. Det finns relativt robusta uppgifter om att probiotika, att när det tas under graviditetens tredje trimester och under amning så minskar barnets risk att utveckla atopiskt eksem. Men utöver det har det förmodligen ingen effekt på eksem.

D-vitaminforskningen, som är mycket omfattande, visar tydligt på en lägre nivå av D-vitamin hos personer med eksem. Trots ett stort antal studier finns det dock mycket lite som tyder på att tillskott av D-vitamin påverkar svårighetsgraden, sjukdomsuttrycket eller prognosen av eksem.

Många andra mineraler och spårämnen har studerats. C-vitamin, B-vitaminer, E-vitamin, zink, koppar, B12, järn, folsyra etc. Tyvärr är dessa studier ofta av dålig kvalitet och hittills har ingen visat övertygande effekter.

Därför finns det ett tydligt samförstånd i internationella och nationella riktlinjer om att detta inte rekommenderas.

Idag är vi läkare, i enlighet med både nationella och internationella riktlinjer alltid mycket noga med att granska all tillgänglig vetenskaplig litteratur om ämnen som kost, vitaminer och mineraler. Slutsatsen är att de spelar en försumbar eller ingen roll alls vid atopiskt eksem.

Om du kan bli eksemfri genom att äta grönkål, vinterbada eller dricka blomdroppar så är jag glad för din skull. Men det strider mot all medicinsk evidens att rekommendera något med anekdoter som argument. Bevisen måste vara rikliga, vetenskapliga och entydiga.

Om du som har eksem, eller kanske dina anhöriga, och misstänker att det finns något som du inte tål eller något annat som du skulle må bra av att ta, berätta om det för mig! Jag vill alltid ha det samtalet med de människor jag möter. För vem vet, kanske finns nästa vetenskapliga genombrott inom atopiskt eksem precis runt hörnet. Inte som en ny behandling, utan som en naturlig kost- eller livsstilsförändring. Jag hoppas iallafall det.

Många hälsningar från mig,
/Uffe