Eksem i tonåren

Atopiska eksem är ärftligt. Jag fick det från min pappa och har fört vidare det till mina döttrar. Under uppväxten visste jag att pappa hade problem med huden. Jag såg hans kortisonkrämer i badrumsskåpet och märkte att han kliade, men ändå framstod hans besvär som helt väsensskilda och frånkopplade från min egen sönderkliade hudkostym.

Pappas eksem verkade mycket lindrigare och annorlunda. Jag fick stöd av honom om en förälder, men inte som en medatopiker. Vi pratade aldrig om eksem under min uppväxt. Det är nog nu som vuxen som jag ens har förstått att han hade samma sak som jag.

Min äldsta dotter Iris fick irriterade hudutslag redan som nyfödd. Sedan har hon och vi som familj behövt leva med det. Som värst var problemen i femårsåldern. Hon kliade nätterna igenom och det var nästan omöjligt att smörja in henne. Hon sprang iväg och gömde sig så fort hon såg en krämtub. Nu är hon fjorton år och sköter sina eksem själv. Hon har tänkt en del på hur man bör vara som förälder till barn med eksem.  

Iris, har du några minnen av problemen från när du var liten?

- Jag kommer ihåg att du tog mig till akuten en gång när jag gick i förskoleklass för att eksemen på mina armar hade blivit helt svullna under skoldagen. Jag minns att det gjorde jätteont och kliade. I skolan minns jag att kompisarna undrade vad jag hade för sår och att de var oroliga att det smittade.

- Det värsta jag visste när jag var liten var att bli insmord. Det sved helt fruktansvärt. Jag gjorde allt jag kunde för att slippa. Sprang iväg och skrek och så. Därför blev jag nog inte insmord så ofta som jag borde och därför gjorde det extra ont när ni väl lyckades smörja mig.

Hur är det nu?

- Det är mycket bättre nu, men fortfarande inte helt bra. Min hud blir väldigt lätt torr och det kliar fortfarande. Det är helt omöjligt att inte klia, trots att jag försöker låta bli. När jag vaknar på morgonen kan jag ha en massa nya sår som jag har kliat upp under natten.   - Det är ett problem att jag tränar så mycket. Jag svettas jättemycket på träningarna och det gör ont i eksemen och gör att det kliar mer. Och så behöver jag duscha hela tiden, vilket torkar ut huden. Men det är inte så illa att jag har funderat på att träna mindre. Det är helt klart värt det.

Vissa saker undviker jag för att det gör för ont. Jag bastar aldrig, till exempel, fast jag gärna skulle göra det om jag inte hade eksem.  

Hur har mamma och jag varit som eksemföräldrar?

- Ska jag vara ärlig eller snäll?

Var ärlig!

- Kanske inte så bra. Ni smorde nog inte mig så bra som ni hade behövt när jag var liten. Ni lät mig nog komma undan när jag skrek och sprang i väg och vägrade. Ni lät mig komma undan för lätt.  

Var är det jobbigast att få eksem?

- På händerna. Det syns mycket och eftersom man behöver använda händerna hela tiden så är det lätt att det blir sprickor och kommer in smuts.

Har du känt att dina och mina problem hänger ihop och att du därför kan få extra hjälp av mig?

- Jag märker ju att du också har eksem, men jag kan inte säga att det är något som har hjälpt mig direkt. 

Vad är ditt bästa tips till föräldrar som har barn med eksem?

- Smörj in dem. Försök göra insmörjningen till en lek, så att det blir roligare. Ett tag hade vi en insmörjningsdagbok som jag fick sätta in ett klistermärke i varje gång jag hade blivit insmord. Det gjorde det lite roligare. Ibland lekte vi att du jobbade på Spa och att insmörjningen var en jättelyxig behandling.