När klådan kom
Författare: Manne Forssberg | Publicerad: 13 Oktober 2025

Det är förvisso fruktansvärt att vara drabbad av atopiska eksem. Tillvaron präglas av torr hud, smärtsam självbehandling, dålig sömn, blodiga lakan och klåda.
Men det är betydligt värre att se någon man älskar över allt annat drabbas av samma helvete. Att föra vidare sin sadistiskt skrivna DNA:kod till ett älskat litet barn. Att veta att barnet kommer få utstå samma lidande som man själv har gjort. Och att inte kunna förklara varför det gör så ont eller avvärja den lilla från att klia.
Själva behandlingen - väldigt frekvent insmörjning - upplevs som ett straff, snarare än som symtomlindring.
Två av mina tre barn har atopiskt eksem och vi märkte det redan i ettårsåldern. Bebisar kan ha alla möjliga prickar, plitor och utslag. Det som utmärker sig för just atopiskt eksem är att huden är väldigt torr och att det kliar.
I bebisåldern försökte min förstfödda lindra klådan genom att gnida sig mot mattor, sängar och skötbord - eller där hon låg för stunden. Hon hade mest i början mest eksem på kroppen. När hon blev lite äldre fick hon mer eksem på händer och fötter och lärde sig att klia. Händerna såg ut som köttklumpar och när hon började på förskolan var jag alltid rädd att det skulle komma in smuts och bakterier i hennes sår.
Att få atopiskt eksem är en hård dom för hela familjen. Man kommer behöva smörja barnet med massor av krämer flera gångar per dag - nästan alltid under vilda protester. Man kommer behöva lära sig allt om atopiskt eksem fungerar. Och man kan tvinas vara ihärdig och obekväm i sina vårdkontakter för att verkligen få den hjälp man behöver. Dessutom kommer nattsömnen störas för hela familjen när kliskoven sätter in.
Det är viktigt att ska vård så fort man anar att ens barn har atopiskt eksem, så att man kan börja behandla så tidigt som möjligt och minimera lidandet. Målet med behandling är att ha god kontroll över sjukdomen så att symptomen inte begränsar och försvårar livet varken för barnet eller föräldrarna.
Det är också vanligt att barn med atopiskt eksem har andra atopiska sjukdomar, till exempel astma, eftersom de kan höra ihop genom en bakomliggande typ 2-inflammation.
Fyra saker jag lärt mig som förälder till barn med atopiskt eksem
- Skulden hjälper ingen
Du gör så gott du kan. Vi uppmanades av vården att smörja våra två döttrar med två olika krämer tre gånger per dag. 12 insmörjningar! Jag hade väldigt dåligt samvete för att jag inte lyckades med det. Men ingen förälder klarar 12 insmörjningar per dag. - Var obekväm i vården
Ge dig inte med svaret “fortsätt smörja”. Det finns bättre behandlingar idag – kräv att få träffa en hudläkare som kan eksem på riktigt. - Gör insmörjningen till en stund, inte ett straff
Vi har lekt massagesalong, haft en smörjdagbok där barnen fick sätta in ett klistermärke efter varje insmörjning, eller haft en saga som bara berättats vidare under insmörjningen. Var kreativ! - Turas om att sova
Klådan stjäl sömn, och sömnbristen gör allt värre. Här kan man som föräldrar behöva turas om att ha nattansvaret. En kan sova med öronproppar och vara helt utvilad. Onödigt att bägge ska vara vrak.
Vill du höra mer från mig?
Jag kommer löpande, under året, att skriva blogginlägg här! Det vore kul om du vill läsa. Du får gärna dela inläggen som du gillar, om du tror att fler kan ha nytta av dem!
Hälsningar
Manne

Manne Forssberg, ambassadör
Bor: Söder om Stockholm
Gör: Författare, föreläsare, poddare
Värsta med att ha eksem: Klådan
Värsta med att vara anhörig till någon med eksem: Att se dem lida. Att tvinga dem till jobbiga insmörjningar.
Familj: Hustrun Sara och barnen Adrian 2, Ruth 11 och Iris 14 år.
Aktuell: Som ambassadör för Sanofi.