Det jag älskar mest är det som är sämst för mig

Mina största intressen i livet är träning i allmänhet och löpning i synnerhet. Det är en plot twist att det blev så då jag länge undvek all form av träning och såg det som en personlig förolämpning om jag någon gång tvingades springa, exempelvis om det var idrottsdag i skolan eller om jag var sen till bussen. 

Författare: Manne Forssberg | Publicerad: 10 juni 2024

Manne Forssberg i styrketräningssammanhang

Svagast i bekantskapskretsen

Jag var den svagaste i hela bekantskapskretsen. Om någon blåste på mig så ramlade jag omkull. Mina armar och ben påminde mest om piprensare.

Jag drabbades nog av en tidig 30-årskris för när jag fyllde 27 bestämde jag mig för att jag skulle börja styrketräna.

Jag hade gjort några träningssatsningar tidigare, men alltid lagt av efter ungefär två veckor. Nu bestämde jag mig för att vara mer ihärdig. I början var det ganska vedervärdigt. Varenda muskelfiber darrade, sved och rymma från gymmet. Men jag tvingade mig att fortsätta. Dealen med mig själv var att om jag tränade en kvart fick jag basta sen. Efter ett tag började jag till min förvåning trivas allt bättre på gymmet och träna längre än de obligatoriska 15 minuterna. 

Det var skönt att trötta ut musklerna. Jag tänkte klarare efteråt. Det gav både ro och ett härligt rus. Dessutom gick det fort att bli starkare. 

Jag var fast. Efter ett tag sökte jag mig till smutsiga källarlokaler som var talkdimmiga och linimentdoftande. Jag började tävla i styrkelyft och så småningom började jag även med strongman och olympiska lyft. 

Eksemen förvärrades

Lika mycket som min styrka förbättrades försämrades mina atopiska eksem. Framförallt händerna var ständigt torra, nariga och fulla med sprickor och uppkliade eksem. Jag smorde, tejpade och provade handskar och olika hjälpmedel.

Kombinationen av hårt tryck från skivstängerna och uttorkande talk (som man måste ha för greppet) var förödande. Dessutom kom det lätt in bakterier i mina sår och sprickor.  

En gång svällde armen upp och blev varm och ilsket röd. Jag fick feber och behövde åka in till akuten. Det visade sig att jag fått rosfeber till följd av bakterierna på skivstången. 

Manne Forssbergs såriga hand
Manne Forssberg under ett löpträningspass

Löpning

När jag var 35 år började jag springa. Jag hade bjudits in till att springa maraton i Thailand och tyckte att det verkade så kul att jag tackade ja, trots att loppet bara låg drygt två månader fram i tiden och trots att jag typ aldrig hade sprungit längre än fem kilometer...

Det var otroligt jobbigt att springa. Varenda uppförsbacke var en nära döden-upplevelse. Men det var också otroligt belönande. Endorfinsucharna! Naturupplevelserna! Känslan av att bli stadigt bättre för varje pass. Efter ett tag kunde jag ibland uppleva den otroliga känslan av lätthet och att kunna fortsätta hur länga som helst. Man springer tre mil och det känns lätt hela vägen. Man är en evighetsmaskin.

Även detta tyckte mina eksem väldigt illa om. Det var till och med sämre än lyftningen. Jag svettas sällsynt mycket vilket irriterar huden. Det svider, kliar och triggar eksemen.  

Eftersom jag tränar ofta (inte sällan två pass per dag) behöver jag duscha mycket, vilket torkar ut huden.  

Det är nästan omöjligt att hålla eksemen under kontroll. Under vintern är luften torr och jag har heltäckande lager av svettfuktiga kläder. Under våren blir luften bättre och jag får skala av mig en del kläder, men då blir min svettiga kropp som ett pollenfång när jag är ute och springer och jag får en massa nässelutslag istället.  

Det är helt värdelöst att det svider och kliar när man tränar, men det är ändå värt det totalt sett. Jag tror att jag skulle må mycket sämre om jag inte tränade, även om jag skulle ha eksemen under bättre kontroll då. 

Mina främsta tips till andra som tränar mycket och har atopiska eksem är:

  • Undvik att få smuts i dina sår.
  • Desinficera utrustningen och tejpa huden om du har möjlighet.  
  • Tänk på den totala belastningen i livet. Om du har extra stora problem och kanske har sovit dåligt efter en natt av intensiv klåda är det rimligt att skruva ner träningsbelastningen. Ett hårt intervallpass kommer förmodligen inte vara särskilt givande i ett sådant läge.  
  • Sök hjälp så att dina atopiska eksem blir så bra som möjligt.  
  • Ha med ombyte när du tränar. Gå inte omkring i fuktiga kläder längre än nödvändigt.  
  • Strunta i att duscha om det inte är nödvändigt. Om man exempelvis tränar två pass på en dag kanske det räcker att man duschar efter det andra.

Kan man träna fast man har atopiska eksem?

Det pratar vi med Manne Forssberg om i Atpikerpodden. Ta del av Manne´s insikter och inspireras till att börja och fortsätta träna!

Vill du höra mer från mig?

Jag kommer löpande, under året, att skriva blogginlägg här! Det vore kul om du vill läsa. Du får gärna dela inläggen som du gillar, om du tror att fler kan ha nytta av dem!

Hälsningar
Manne

Manne Forsberg

Manne Forssberg, ambassadör

Bor: Söder om Stockholm
Gör: Författare, föreläsare, poddare
Värsta med att ha eksem: Klådan
Värsta med att vara anhörig till någon med eksem: Att se dem lida. Att tvinga dem till jobbiga insmörjningar.
Familj: Hustrun Sara och barnen Adrian 2, Ruth 11 och Iris 14 år.
Aktuell: Som ambassadör för Sanofi.

MAT-SE-2300379, v.1, Maj 2024

Gillade du detta inlägg? Dela på:

Senaste blogginläggen